När Palme dog gick även livlinan till Nato i graven

Olof Palme, Anders Thunborg, Lennart Ljung, Per Rudberg och Bo Theutenberg förvaltade Sveriges hemliga livlina till Nato. Palmemordet skedde under en period då Bo Theutenberg manövrerades bort från UD, Anders Thunborg slutade som försvarsminister, marinchefen Per Rudberg pensionerades och Lennart Ljung byttes ut som överbefälhavare.

Det svenska kommunistiska partiet under andra världskriget var en del av Komintern, en Moskva-styrd sammanslutning av kommunistiska partier i världen, där medlemspartierna skulle sprida den ryska revolutionen. Pragkuppen i februari 1948, då landets kommunistiska parti tog över makten i Tjeckoslovakien, blev starten på det Kalla kriget. Den socialdemokratiska regimen i Sverige såg därför med misstänksamhet på kommunisterna efter andra världskriget. De betraktades som Sovjetsympatisörer, och svenska socialdemokrater föredrog därför att stå närmare USA, vilket hade stöd inom svenskt näringsliv, bland konservativa och liberaler. Trots att Sverige definierade sig som ett neutralt land stod vi såväl ekonomiskt som kulturellt närmare USA och västvärlden. Parallellt med den officiella neutraliteten hade Sverige ett hemligt samarbete med Nato och knöts allt mer till USA:s marknadsekonomiska system. Genom ett nära samarbete med Nato kunde Sverige räkna med Nato:s hjälp ifall Sovjetunionen angrep Sverige.

Väl medveten

Olof Palme var väl medveten om de hemliga avtalen med USA och Nato. Han hade själv studerat i USA i sin ungdom och hans son Joakim följde i pappas spår och studerade vid Harvard-universitetet. Han växte upp i skuggan av Tage Erlander som i början av 1950-talet i största hemlighet slöt ett avtal med USA om militär teknologi, understöd vid ett sovjetiskt ockupationsförsök och utbyte av information och underrättelser. Även Bo Theutenberg var via sin diplomatiska, militära och akademiska plattform fullt informerad om dessa hemliga samarbeten. När han tjänstgjorde i incidentberedskapen på 1960-talet såg han dessutom hur dessa avtal fungerade i praktiken. Den moderna teknik som användes av STRIL 60- systemens övervakning av sovjetiska militär-rörelser i Östersjön var levererad av USA. Sverige hade dessutom ett av Europas starkaste flygvapen, som hade byggts upp med hjälp av stöd av amerikansk teknologi.


Höga positioner

Via sin erfarenhet från incidentberedskapen, från en akademisk karriär inom folkrättsjuridik och via sina diplomatiska kunskaper i samband med placeringen på den svenska ambassaden i Moskva fick han en helt unik förståelse för Sveriges nationella integritet, svensk beredskap och sovjetiska påverksansoperationer. Det banade i sin tur vägen till höga positioner inom den militära, akademiska och politiska ledningen i Sverige. En tredje nyckelperson i detta hemliga samarbete med Nato hade vid tiden för mordet precis lämnat sin position. Sedan 1950-talet hade det svenska försvarets marinchef uppgiften att i händelse av ett akut krisläge snabbt lämna Sverige och bege sig till ett Nato-högkvarter, i USA eller Storbritannien. Per Rudberg, som avgick som chef för marinen år 1984, var den siste marinchefen som hade uppdraget – vid en eventuell ockupation av Sverige – att leda det militära försvaret på detta sätt.


Packad resväska

Väl i säkerhet skulle han organisera motståndet och sedan skulle den övriga militärledningen, regeringen och kungafamiljen följa efter. Så snart som möjligt skulle sedan försvarsalliansen Natos styrkor hjälpa Sverige att slå tillbaka angriparen, skriver journalisten Daniel Rydén i november 2015 i tidskriften Populär historia. När den nyligen pensionerade marinchefen Per Rudberg vaknade på morgonen den 1 mars 1986 och hörde nyheten om Palmemordet på Ekot gick han omedelbart till telefonen och ringde upp överbefälhavare Lennart Ljung. ”Om det behövs är jag klar”, sade amiralen, berättade han för Daniel Rydén i Populär historia. Mordet på landets statsminister kunde ju vara något allvarligare än ett vansinnesdåd, skulle Per Rudberg många år senare förklara för journalisten Mikael Holmström. Det kunde vara början på en attack mot Sverige, fortsatte artikeln. Amiral Rudberg hade alltid en väska ”halvpackad” och var alltså på morgonen den 1 mars 1986 klar att resa utomlands. När Bengt Schuback efterträdde Per Rudberg som marinchef tog han inte över detta uppdrag, utan Per Rudberg fick behålla ansvaret efter sin pensionering, berättar forskningsledaren Robert Dahlsjö på Totalförsvarets forskningsinstitut för Inblick.


Livlinan försvann

Robert Dahlsjö menar därför att livlinan till Nato försvann i och med att Olof Palme blev skjuten.
– Det menar jag, för när inte någon nyckelperson i regeringen kände till den och när inte den tillträdande överbefälhavaren informerades, så hade den inte gått att använda i ett skarpt läge även om några pensionärer kände till den, säger Robert Dalsjö.
– Om en livlina ska kunna fungera och ha någon chans så måste den högsta politiska och militära ledningen känna till att det finns en sådan här reservutgång.
Om det hade inträffat en kris efter Palmes död och efter att Lennart Ljung hade avgått några månader senare och Per Rudberg då plötsligt hade stigit fram som pensionerad marinchef och sagt att han förvaltade en livlina västerut vet jag inte om det hade fungerat.
– Han hade inget operativt ansvar. Tidigare hade det här uppdraget att vara ÖB i exil gått mellan marincheferna. När Rudberg skulle gå i pension sade Lennart Ljung till honom: ”Behåll det här uppdraget du!” Han ingick inte i den aktiva kretsen som möttes dagligen och var betrodda med ett ämbete.


Thunborg och ÖB

Två centrala personer som kände till de hemliga avtalen med Nato var försvarsminister Anders Thunborg och överbefälhavare Lennart Ljung. Anders Thunborg slutade som försvarsminister i oktober 1985 och blev året därpå ambassadör i Moskva. Lennart Ljung slutade som ÖB i juni 1986. Efterträdarna Roine Carlsson och Bengt Gustafsson fick inget veta om de hemliga avtalen.

Detta innebär att Sveriges säkerhetspolitiska situation förändrades dramatiskt i och med att Palme dog?
– Ja. Den här förändringen har ju pågått gradvis genom att kretsen som kände till den här reservutgången krympte genom åren.
En annan dramatisk händelse är att Palme inte informerade Fälldin vid regeringsskiftet 1976. Det är verkligen anmärkningsvärt, konstaterar Robert Dalsjö.
– I takt med att man skruvade upp tonläget om neutralitetspolitiken från sent 1960-tal och gav den en moralisk dimension i och med Vietnammotståndet och då USA-kritiken, så ökade den politiska fallhöjden om det här kom ut. Den godbiten ville inte Palme ge Fälldin. Motsägelsen mellan det man sade och det man gjorde ökade. Kände sig Palme sig trängd i partiet med den här informationen?
– Ja, absolut. Det skedde ett generationsskifte i början av 1970-talet. Fram tills dess hade socialdemokratiska ledningen egna erfarenheter av kriget och förstod krigets realiteter. Runt 1970 kom en ny generation med en radikalare anda och då krympte kretsen i regeringen som kände till avtalen.


Ökad radiotrafik

Bo Theutenberg beskriver hur den sovjetiska radiotrafiken i Sverige ökade dramatiskt i samband med Palmemordet. I centrum för Säpos intresse stod vid denna tid den sovjetiske diplomaten Vladimir Nezjinski, som misstänktes för spionage mot bland annat ubåtsskyddet och enligt chefen för Säpos ryssrotel, Tore Forsberg, var den sovjetiska officer som arbetade med illegalisterna.
– Sovjets hemligaste spioner som utförde de farligaste uppdragen i Sverige och som inte fick någon hjälp från sitt hemland om de blev avslöjade.
Dessa personer hade kommit in i Sverige via förfalskade papper och falska identiteter. De fungerade som sovande celler som skulle ingripa i ett ockupationsskede.
– Varför denna intensiva kontakt med illegalisterna precis när Sveriges statsminister mördades? undrar Bo Theutenberg.
– Var det en statskuppliknande situation Sverige befann sig i? fyller han i och fortsätter:
– Alla övningar i Försvarstaben började alltid med att sovjetiska illegalister och spetznaz-förband skjöt ihjäl svenska nyckelpersoner. Så allting började som om det var en statskupp.
– Sovjet hade flera olika frekvenser för sin radiotrafik men det var radiotrafiken för illegalisterna och spetznaz-förbanden som ökade väsentligt i samband med mordnatten, säger Bo Theutenberg och konstaterar att Säpos avlyssning av Vladimir Nezjinski visade att han kände till mordet i förväg.
Den 10 april 1989 beslutade regeringen Ingvar Carlsson att förbjuda åklagaren Jan Danielsson att gå vidare med diplomatbuggningen av den ryske diplomaten. Oppositionen informerades och ställde sig bakom beslutet. Samma dag överlämnade Carl Lidbom sin rapport SÄPO – Säkerhetspolisens arbetsmetoder.
– Det sägs i Säpo-kretsar att Carl Lidbom var ute efter avlyssningspärmarna kring den sovjetiske diplomaten. Nu gick regeringen honom till mötes genom att stoppa Jan Danielsson och därmed lägga locket på för hela Palme-tredningen, avslutar Bo Theutenberg.

Fotnot: Mer information om Bo Theutenbergs dagböcker finns här: https://theutenberg.wordpress.com

Ruben Agnarsson

Historiskt fredsavtal i Washington

Fredsavtalet mellan Israel och de två arabstaterna Förenade Arabemiraten och Bahrein undertecknades i förra veckan i Vita huset i Washington, DC. Strax innan meddelade Bahrein att de som den fjärde arabiska staten erkände Israel, några veckor efter att Förenade Arabemiraten fattat samma beslut.

En av orsakerna till fredsavtalen är arabländernas oro för Irans växande inflytande i regionen. När Förenade Arabemiraten och Israel normaliserade sina förbindelserna hyllades beslutet av Bahrein, som tillsammans med Saudiarabien har tillåtit flyg från och till Israel att flyga över landets luftrum.
Bahrein var ett av de första arabiska länderna som övergav bojkotten mot Israel när landet år 2005 tecknade ett frihandelsavtal med USA.
Trump sa under ceremonin i Washington att Israel och Barhein kommer att utbyta ambassadörer och öppna ambassader i respektive land och inleda samarbeten inom en rad olika områden.
Avtalet innebär att det blir möjligt att flyga mellan Tel Aviv och Manama.
Australien, Brasilien, Kanada, Costa Rica, Kroatien, Cypern, Tjeckien, Egypten, Estland, Tyskland och Grekland välkomnade fredsavtalet mellan Bahrein och Israel.
Även EU välkomnade upprättandet av de diplomatiska förbindelserna mellan staterna och erkände USA:s bidrag för att nå stabilitet i Mellanöstern.

Raketer från Gaza

I samma stund som fredsavtalet undertecknades i Washington avfyrades två raketer från Gaza mot Israel. Varningssirener lät i kuststäderna Ashkelon och Ashdod när Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och USA: s president Donald Trump träffade utrikesministrarna i Förenade Arabemiraten och Bahrain i Vita huset.
Israels ambulanser från Magen David Adom uppgav att sjukvårdare behandlade två personer för lättare skador från glassplitter i Ashdod medan fyra andra drabbades av chock.
– Avtalen är inte värt papperna de är skrivna på, sade samtidigt Sami Abu Zuhri, talesperson för den militanta rörelsen Hamas som kontrollerar Gaza.
Inför mötet brände palestinier i Gaza bilder på politiska ledare från Israel, USA, Bahrein och Förenade Arabemiraten i protest mot de två Gulf-staternas beslut att normalisera sina relationer med Israel.
Även Iran uttryckte sitt missnöje. UD:s talesperson Hossein Amir-Abdollahian sade att ”Bahreins och Förenade Arabemiratens hänsynslösa härskare borde inte bana väg för sionisterna i regionen.”

Bortsåg från Israels säkerhet

Utrikesminister Ann Linde och svenska UD har ingen officiell kommentar till det historiska avtalet på myndighetens hemsida. ”Välkommet steg” inledde Linde en kort tweet när avtalet med Förenade arabemiraten offentliggjordes för några veckor sedan. Hon fortsatte sedan med att läxa upp Israel med anklagelser om ”annektering” och ”ockupation” och blundade därmed för de otaliga diktaturstater och terrorrörelser alldeles i närheten som vill förinta Israel och att erövringen av landområden skett i självförsvar. Sverigedemokraterna Björn Söder och Markus Wiechel ställde var sin riksdagsfråga till Anna Linde om hon avsåg att lyfta fredsavtalet mellan Israel och Förenade arabemiraten som ett gott exempel för den palestinska myndigheten. I sitt svar hänvisade Linde till sin tweet dagen efter avtalet mellan Israel och Förenade arabemiraten blev känt och hänvisade även till det gemensamma EU-uttalandet.
Hon fortsatte sedan med att kritisera Israel som uppmanades att få ett slut på ockupationen: Linde betonade att ”annektering vore ett allvarligt brott mot internationell rätt”.
Dagens Nyheter citerade Ann Lindes svar utan att ange att det var ett svar på Björn Söders och Markus Wiechels riksdagsfrågor.

RUBEN AGNARSSON

Göran störde sig på kristna


På Katedralskolan i Linköping var det många som kom till tro på Jesus när Göran Jacobson gick där i slutet på sjuttiotalet. De hade samlingar i aulan och den kristna skolgruppen växte så det knakade. Göran störde sig rejält på detta och försökte tala de nykristna tillrätta.

Göran Jacobsons mamma kom till Sverige som krigsbarn under andra världskriget från södra Karelen, som Ryssland tog från Finland. Pappa var från Adelsö i Mälaren. Båda två var uppvuxna i kristna familjer men fick inte med sig någon egen tro. 
Trots att det inte fanns någon kristendom i hemmet tyckte föräldrarna att det var en bra idé att Göran och hans ett år yngre syster skulle vara med på barnmöten och läger i Betelkyrkan i Ljungby, där de då bodde. Men att deras barn skulle påverkas av evangelium hade de inte räknat med.
– Det ingick inte i deras kalkyl att man kanske kunde bli frälst på barnlägret, säger Göran och skrattar.
Göran hade en mycket god relation med sin farfar som bland annat skjutsade Göran på sin moped till kyrkan. 
– Där tyckte jag det var så mäktigt. Det var någonting som talade till mig där i kyrkan. 
Han fick en Gideonitbibel av farfar och tyckte det var spännande att läsa om när Jesus blev korsfäst. Men att han skulle ha uppstått var svårt att förstå.
– Det var en häftig story. Han blev plågad, korsfäst och dog, så långt var jag med. Men det där med uppståndelsen kunde jag inte ta till mig.

Gymnasiet i Linköping

I åttonde klass var det dags för konfirmation och Görans föräldrar var positiva till detta. Prästens undervisning tog tag i honom och han började fundera mer i de andliga banorna. Det såddes frön och Göran fick med sig något från denna tid.
Göran började gymnasiet på Katedralskolan i Linköping. Där pågick en skolväckelse. Många kom till tro, kristna skolgruppen växte kraftigt och pingstkyrkan anlitade två evangelister som bland annat hade möten på skolan. Göran och flera andra störde sig på det som hände och startade en grupp som de kallade ”Halvanarkistiska antireligionsförbundet” med syfte att stoppa väckelsen på skolan. Det lyckades inte så bra.
– Vi gillade inte alls detta. Så här kunde det inte få fortsätta. 
De försökte tala de nyfrälsta till rätta och satte upp väggtidningar på skolan. 
– Kom till pingstkyrkan på lördag kväll så får du se att det här är äkta, uppmanades Göran av en av de nykristna tjejerna under en diskussion.
Göran ville absolut inte men lovade till slut att ändå komma när hon stod på sig. När det sedan var dags hade han ångrat sig. När han inte dök upp ringde de nyfrälsta kompisarna i kyrkan honom.
– Nu kommer vi och hämtar dig, fick han höra. 
Det gjorde de också.

”Kan inte stämma”

Det hade varit ett väckelsemöte i kyrkan. Göran kom lagom till ungdomsmötet efteråt i källaren.
– Jag satt där och åt en macka, drack kaffe och mådde allmänt pyton.
Alla var glada och pratade om att Jesus lever och om hur många som blivit frälsta.
”Det här kan inte stämma” tänkte Göran. Efter en stund lyckades han ta sig därifrån men på vägen ut såg han på anslagstavlan att det skulle vara väckelsemöte även nästa kväll. ”Okej, okej, jag går väl tillbaka imorgon så får vi se vad som händer”, tänkte han.
Nästa kväll blev ungdomarna i kyrkan förvånade att Göran kommit tillbaka. Mötet satte igång och Urban Widholm predikade om att ha en liten Jesus eller en stor Jesus. Det var musik och sång och inbjudan till frälsning. Budskapet hade gått rakt in i Görans hjärta. Han satt och skruvade på sig i bänken. 
– Du, vad händer om jag går fram, frågade Göran kompisen som satt bredvid.
– Då blir du frälst, svarade kompisen.
– Men jag har ju lovat de andra att jag inte ska bli det.
– Men du har avlagt ett större löfte till Jesus, sade kompisen.
Göran gick fram och böjde knä. En av musikerna kom fram och samtalade med honom. Göran sade att han ville bli frälst, och de bad tillsammans.  
Tidigare hade han snusat, druckit och svurit som en borstbindare. Direkt dagen efter var suget efter alkohol och snus borta och han upptäckte att han inte svor längre. Flera kompisar blev besvikna över hans förändring. Tre veckor senare döptes han och blev medlem i pingstkyrkan.

Lumpen och pastorsplaner

Tidigt kände Göran en dragning till pastorsjobbet. Redan som barn hände det att vuxna personer sade till honom att han var en präst. När det var dags för lumpen blev det vapenfri tjänst på lasarettet i Lycksele.
– Där träffade jag en tjej som heter Yvonne. Henne har jag varit gift med i 37 år.
En dag satt han och tittade på tv i dagrummet på lasarettet. Det satt en patient där som stirrade på Göran.
– Jag började känna mig olustig.
När tv-programmet var slut kom mannen fram och sade: ”Du, jag ser en pastor i dig.”
När Göran muckat bestämde han sig för att gå en ettårig bibelskola i pingstkyrkan i Gävle. Där träffade han en tufft stylad Simon Ådahl, som då var medlem i Edin Ådahl, för första gången. Över 30 år senare skrev Göran ”Den oväntade resan” som är Simons självbiografi.
Efter bibelskolan blev han sommarevangelist i Söderhamn. Sedan gick resan tillbaka till Lycksele för ytterligare ett år på bibelskola. Göran har sedan haft tjänst som pastor och medarbetare på olika platser i Sverige. 

Nära döden-upplevelse

I november 1982, vid 21 års ålder, på folkhögskolan i Lycksele, blev Göran väldigt sjuk med hög feber och lunginflammation. Han låg helt utslagen på sitt rum.
– De andra på skolan kom in med mat och vatten men jag orkade inte äta eller dricka.
Han blev bara sämre och sämre. Hela skolan bad för honom. En kväll fick han ett kräkanfall. Han hade inte ätit på en vecka så han kräktes grön, illaluktande galla.
– Jag låg i fosterställning och spydde i sängen. Det kändes som jag skulle kvävas.
Plötsligt såg han något i ögonvrån. Han lyfte huvudet.
– Två personer som jag aldrig träffat tidigare, i kritvita löst åtsittande kläder, stod vid min säng och tittade på mig. 
De såg ut som en man och en kvinna. Plötsligt fylldes han av en euforisk känsla som påminde om känslan när man ska åka iväg på en spännande resa. ”Ja, nu bär det iväg”. 
Sekunderna efteråt hade han lämnat sin kropp och befann sig uppe vid taket i hörnet av rummet. Han såg sin egen hopkrupna kropp och spyorna i sängen. Men plötsligt var han tillbaka i kroppen igen och personerna i vita kläder var borta. En helig nära döden-upplevelse av stor betydelse som ingen kan ta ifrån honom. All rädsla inför döden var borta.

Gåvan att skriva

Redan som barn, innan han kunde skriva, började Göran dikta ihop berättelser i huvudet om riddare, drakar, prinsessor och annat. När han väl lärt sig skriva älskade han att skriva uppsatser i skolan. Hemma i pojkrummet skrev han små noveller som samlades på hög i en skrivbordslåda.
Förutom journalistiken har Göran skrivit tre kristna böcker. Nu jobbar han med ett romanprojekt.
 – Jag upptäckte språket tidigt, har alltid haft lätt för att skriva och satsat på att utveckla det. Skrivandet är en gåva från Gud som jag försöker förvalta.
En bibelvers som alltid har betytt extra mycket för Göran är Romarbrevet 8:28. ”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.”
– Det var den första vers i Bibeln som jag lärde mig utantill som nyfrälst sjuttonåring. Ett härligt löfte som håller att leva och dö för, avslutar Göran Jacobson, som nu arbetar som journalist på Inblick.
PETTER ALLGULIN