Kiaan Malek gick aldrig utanför dörren utan att vara beväpnad. Många år av kraftigt drogmissbruk och kriminalitet hade gjort honom paranoid. Hans familj hade för länge sedan gett upp hoppet om honom och var övertygade om att Kiaan antingen skulle hamna i en likkista eller i fängelse på livstid. I en fyllecell mötte han Jesus och blev fullständigt förvandlad. – Jag hade aldrig hört talas om att man kan bli frälst, säger Kiaan Malek till Inblick.

Malek är född och uppvuxen i Helsingborg. Hans föräldrar skiljde sig när han var i tioårsåldern, vilket han senare i livet har förstått bidrog till att det blev som det blev.
– När jag var 14 år hamnade jag i dåligt sällskap och hade lika dåliga förebilder. Jag började sälja droger och fastnade i ett drogmissbruk. Jag rånade butiker och var ständigt beväpnad, berättar Kiaan Malek.
Det hela utvecklade sig till en ond spiral som ledde till att Kiaan redan i unga år dömdes för olika brott han gjort sig skyldig till. Han hamnade på institution och blev senare dömd till fängelse i olika omgångar.
– Som 15-åring satt jag på ett ungdomshem på grund av ett rån och när jag var 19 år gammal blev jag dömd till fängelse första gången för ett annat rån. 21 år gammal åkte jag in i fängelse igen. Så höll det på.
Större delen av sin tonårstid tillbringade Kiaan på olika institutioner. Han blev ännu ett fall för polisen och Kriminalvården.
Kriminalitet 
och drogmissbruk
– Jag åkte in och ut ur fängelset och varje gång jag kom ut därifrån så hamnade jag direkt i det kriminella igen. Så pågick det fram till förra året, när jag fyllde 23 år. Det var ett jobbigt liv med kriminalitet och droger, säger Kiaan.
På grund av sin livsstil som gangster och till följd av ett tungt drogmissbruk blev Kiaan paranoid och var beväpnad med skjutvapen dygnet runt.
– Som kriminell har man både fiender och vänner. Även om jag bara skulle gå ner till affären och köpa mjölk så kände jag mig tvungen att vara beväpnad.
Kiaans missbruk började redan i tidiga tonåren med hasch och cannabis. Lite senare blev det tyngre droger som kokain och olika piller. Till sist blandades allt i en slags mix av hasch, kokain och piller av ångestdämpande och smärtstillande sort.

Gett upp hoppet
Han gjorde flera seriösa försök att ta sig ur den tillsynes hopplösa situation han befann sig i, något som verkade vara omöjligt då han varje gång föll tillbaka i missbruk och kriminalitet. Inte ens hans egen familj trodde på Kiaan. Hans föräldrar och tvillingsyster hade för länge sedan gett upp hoppet om honom.
– Jag kommer från en fin familj och fick en bra uppfostran. Mamma kommer från Libanon och pappa från Iran. De tyckte att det liv jag levde var fruktansvärt och hade försökt stötta mig så gott de kunde. De hoppades in i det längsta på att jag skulle lämna kriminaliteten och börja studera istället, men till sist gav de upp hoppet.
– De ville inte ha med mig att göra längre och jag bröt kontakten med min familj. Allt blev bara jobbigt.
Kiaan säger själv att hans resa bara gick längre och längre in i det mörka och destruktiva. 2016 hade han muckat från sitt senaste fängelsestraff och var tillbaka i Helsingborg igen.

Ville förändra sitt liv

– Jag hade bestämt mig för att förändra mitt liv, men det gick inte så bra. Jag fick återfall igen efter en månad i det fria och föll tillbaka i kriminalitet och droger.
Det blev ett par år till i sällskap med allt annat än goda kamrater. Kiaan fortsatte på den inslagna vägen han befunnit sig på i nästan tio års tid. Sommaren 2018 hände det dock något som kom att förvandla hans liv på ett minst sagt radikalt sätt.
– Jag vaknade en morgon efter att ha missbrukat droger den senaste tiden så att jag hade tappat bort mig själv. Det var ångest och självmordstankar. Jag var trött på livet och bestämde mig för att sticka från Helsingborg.
Kiaan packade en väska och satte sig på första bästa tåg till Göteborg där han blev inneboende hos en person.
– Jag satsade på skolan, läste filosofi och psykologi på Komvux och besökte biblioteket där jag lånade böcker som jag läste. Jag ville hjälpa människor som befann sig i det destruktiva liv som jag levt.

Fast i drogerna

Men drogerna ville inte släppa sitt grepp om honom. Han missbrukade fortfarande smärtstillande tabletter och rökte cannabis emellanåt. Det gick en månad i Göteborg och allt verkade gå hur bra som helst. Men en lördagskväll förra sommaren hände något.
– Jag var ute och promenerade när jag plötsligt blev stoppad av polisen som ansåg att jag var onykter. Jag hade inte druckit en droppe men det höll polisen inte med om.
Följden blev att Kiaan fick följa med till polisstationen. Kiaans första reaktion var att bli arg och sätta sig till motvärn, vilket han gjort i sitt tidigare liv där polisen var hans och hans gelikars främsta fiender.
– Jag blev jättearg när de tog mig. Men inom mig hörde jag en röst som uppmanade mig att följa med till stationen, så jag satte mig i bilen och följde med. Det kändes overkligt. Första gången jag blir tagen till polisstationen helt oskyldig.
Han blev instängd i en fyllecell, vilket inte var en ny upplevelse på något sätt. Kiaan hade hunnit åka in och ut ur olika fängelser, suttit häktad flera gånger och alltid trott att han var en man som inte grät.

”Grät som ett barn”
– En tuff man gråter aldrig, men inlåst i den där fyllecellen bröt jag ihop och grät som ett barn. Jag hade ju lovat mig själv att aldrig hamna i en sådan situation igen, hamna i cell eller ha med polisen att göra. 
– För första gången i mitt liv ställde jag mig på knä och ropade till Jesus: ”Jag klarar inte detta längre. Jag vet att jag är en hemsk människa som gjort hemska saker och att jag förtjänar att sitta i den här cellen resten av mitt liv. Hjälp mig, Gud! Jag vill inte leva så här längre men jag behöver hjälp för att kunna förändras.”
– Jag visste inte vad jag sade eller gjorde. Hade aldrig hört talas om vare sig helig ande eller frälsning eller hur man ger sitt liv till Jesus. Jag bara bad och grät i flera timmar. Till sist somnade jag, hopkrupen som ett litet barn, trots att allt som fanns i cellen var en madrass på golvet utan vare sig täcke eller kudde.
Kiaan sov gott, för första gången på länge, och vaknade klockan 08.00 nästa morgon, när vakten kom och väckte honom. Han var fri att lämna arresten. Det var en solig och vacker söndagsmorgon. Gatan utanför var helt folktom. Något hade hänt inom den unge återfallsförbrytaren.

Skapelsen prisade Gud
– Det kändes som om hela Skapelsen prisade Gud. Solen sken, fåglarna sjöng och när jag tittade upp mot himlen kändes det som om allt jag såg bara ärade Gud. Jag trodde att jag hade gått in i väggen och börjat hallucinera.
Han åkte hem igen och kastade alla droger han förvarade där. All ångest och depression var borta. Den paranoida och nojiga Kiaan hade försvunnit.
– Jag fattade inte vad som hade hänt.
Kiaan började läsa Bibeln och be. Det blev långa skogspromenader där han pratade med pappa Gud och kände hans närvaro.

Sebastian Stakset
– Jag kom ihåg att Sebastian Stakset hade blivit frälst och funnit Jesus några år tidigare. Det var en grej han gått ut i media med som jag och mina kompisar i Helsingborg hade hånskrattat åt. Jag hade lyssnat på honom när han var med i Kartellen, men när han blev frälst var det slut med det.
Kiaan hittade ett klipp på YouTube med Sebastians vittnesbörd och tack vare det klippet förstod han att han också hade blivit frälst och gett sitt liv till Jesus.
– Gud ledde mig till flera vittnesbörd som jag hittade på Inblicks hemsida. Ett av vittnesbörden i Inblick handlade om en kille som också hette Malek och som bor i Norrköping. Jag läste hans vittnesbörd och fick kontakt med honom. Det var helt otroligt, berättar Kiaan med glädje i rösten.
Kiaans vandring med Jesus fortsatte. Han besökte gudstjänster och blev döpt i vatten hos Hillsong i Göteborg.

Återvände till Helsingborg
– Jag hade bestämt mig för att ge hela mitt liv till Jesus. Det blev så att jag återvände till Helsingborg för att träffa min familj. De såg förändringen; att det hade hänt något i mitt liv. Jag vittnade om Jesus för min familj.
Kiaans familj var övertygade om att han antingen skulle hamna i en likkista eller i fängelse på livstid. Nu var de glada för att han var frälst och fri från droger. Kiaan fick även be till Gud för sin mamma som var före detta katolik. Hans mamma blev frälst och döpt fyra månader efter sin son.
Idag lever Kiaan Malek helt för Jesus och passar även på att följa med gatuevangelisten Jonas Karlsson så ofta han bara kan för att predika på gator och torg.

GÖRAN JACOBSON
goran@inblick.se

Jimmy Karlssons liv kretsade enbart kring sprit, droger och grov kriminalitet. Men när han mötte Gud och blev befriad från hat, bitterhet och sorg så förstod han vad som fattats i hans liv under alla år. – Om Gud kunde frälsa ett ärkesvin som mig kan han frälsa vem som helst, säger Jimmy Karlsson.

Livet var inte lätt för den unge Jimmy Karlsson. Han föddes i Stockholm för 37 år sedan men föräldrarna skildes när han var bara ett par månader gammal. I samband med det tog hans mamma med sig sin son och flyttade till Norrköping. Flyttandet fortsatte därefter från den ena bostaden i det ena bostadsområdet i Norrköping till den andra under hela Jimmys uppväxttid. Inte blev det bättre av att skolan bara kändes jobbig.
– Jag var ganska orolig som barn, troligen beroende på de hemförhållanden jag hade, och hamnade tidigt ett slags specialklass för stökiga elever. Det var ofta som min lärare fick ringa hem till mamma och berätta om vad jag ställt till med i skolan, berättar Jimmy Karlsson.
13 år gammal fick Jimmy sin första spritförgiftning och hamnade på barnakuten. Innan dess hade han börjat rymma hemifrån allt oftare. Han sov i trappuppgångar och liknande ställen och ville inte vara hemma längre.
– Mamma sade till sist att hon inte ville ha mig hemma alls. Jag kände bara att jag blev fri.
Jimmy blev placerad på ett akutboende strax utanför Norrköping där han bodde i ett halvår innan han slutligen blev placerad på ungdomshemmet Folåsa. Där var han inskriven i drygt två år.

Upplevde utanförskap

– Trots att jag är svensk så upplevde jag hela tiden en känsla av utanförskap gentemot samhället och andra människor som fanns runtomkring mig. Jag drack mycket och hamnade i trubbel på grund av att jag inte kunde kontrollera mig själv med alkohol i kroppen.
Jimmy var snart en känd figur hos polis och rättsväsende. Första gången han hamnade inför rätta var han 15 år. I tonåren blev det sedan minst en rättegång per halvår på grund av saker som han ställt till med. 16 år gammal lämnade han Folåsa och bodde ett kort tag i ett litet hus på tomten hemma hos sin mamma innan han återigen hamnade på institution.
– I samband med det upptäckte jag att jag drabbats av agorafobi (torgskräck, reds anm). Jag vågade inte gå ut bland andra människor, svettades kopiösa mängder och det enda som lindrade min ångest och rädsla för att vistas utomhus var alkohol.
Det blev på något sätt en giltig ursäkt för Jimmy att dricka när han skulle ut. Detta fick snabbt konsekvenser. Innan han fyllt 17 hade han vid två tillfällen blivit dömd i rättegång till att underkasta sig antialkoholbehandling med antabus. Men det var inget som kunde stoppa den kraftigt nedåtgående spiralen i Jimmys liv. Han styrde nämligen med full fart rakt ner i den kolsvarta avgrunden. Spriten hade fått sällskap av ett allt tyngre narkotikamissbruk.

Började knarka
– Redan i 15-årsåldern, när mina barndomskompisar trimmade mopeder och tjuvrökte, så umgicks jag med mina äldre vänner. Vi malde ner metadontabletter som vi sedan injicerade i våra armar.
En specialdesignad utbildning för skoltrötta ungdomar resulterade i att Jimmy fick jobb som sotare, ett jobb han hade i tre år innan han 21 år gammal fick sparken och förlorade körkortet.
– Trots att jag hade jobb så fortsatte jag mitt beteende med alkohol och droger. Var åttonde månad hade jag en rättegång med anledning av något jag gjort. Det handlade ofta om våld mot tjänsteman eller slagsmål på krogen. När jag inte hade dykt upp på jobbet utan giltig anledning i tre veckor blev jag avskedad.
– Jag hade sett mig själv som ”hobbykriminell” tidigare, men i och med att jag fick sparken på ett så förnedrande sätt bestämde jag mig för att gå ”all in” och blev kriminell på riktigt.
I en attack mot en kille han hatade hällde Jimmy bensin i hans brevinkast i lägenhetsdörren, tände på och sprang därifrån. Lyckligtvis var personen han var ute efter att döda inte hemma.

Sex år i fängelse
– Det slutade med att jag dömdes till fyra års fängelse för mordbrand. Jag kom in i anstaltssvängen i och med detta och tillbringade totalt sex år av mitt liv från 22 till 30 i fängelse. På grund av att jag var en orolig själ och ställde till med trubbel överallt skickades jag runt på de tyngsta anstalterna i Sverige; Kumla, Hall, Norrtälje och Hällby.
I 30-årsåldern träffade Jimmy en kvinna och blev pappa. Men trots detta kunde han inte sluta supa och knarka. Mamman till deras gemensamma son lyckades lämna drogerna och fick dra det tunga lasset på hemmafronten. Jimmy fortsatte med sin kriminella verksamhet och lyckades i fyllan och villan ställa till det så att han fick kontaktförbud och förbjöds att träffa sin familj. Han blev fruktansvärt aggressiv och våldsbenägen när han drack.

Blev häktad
– Det var fruktansvärt jobbigt när jag mötte dem på stan vid ett tillfälle. Jag gick på ena trottoaren och hon gick och drog vår son i barnvagnen på andra sidan gatan. Min son fick syn på mig, sträckte sina armar mot mig och ropade gråtande ”Pappa! Pappa!” och jag kunde inte gå fram till dem på grund av kontaktförbudet. Det var jättehemskt.
Det var i den här vevan som Jimmy började förstå vart missbruket hade fört honom. I samtal med socialtjänsten bestämdes det att han skulle bli intagen på ett behandlingshem, men samma dag blev han häktad på grund av ett mycket grovt brott han begått i Norrköping.
– För första gången på sex år blev jag häktad och satt inne i två veckor. När jag blev släppt visste jag inte vad jag skulle ta mig till, men tack vare att jag blivit drogfri ville mamman till vårt barn ha kontakt med mig igen och jag kunde äntligen få träffa min son.
Han var helt slutkörd och befann sig på botten mentalt när han anlände till behandlingshemmet Valbo. Det var minsann ingen dans på rosor att komma dit.

Skam och sorg
– Skammen och sorgen var total. Efter varje sittning vi hade där kunde jag vrida ur svetten ur min tjocktröja. På Valbo mötte jag Joakim Sällquist som tipsade mig om att be bönen ”Gud om du finns, kom in i mitt liv”. Jag började be den bönen varje dag i två veckors tid, som ett mantra.
I samma veva mötte Jimmy sin allra värsta fiende som han vid minst två tillfällen försökt mörda tidigare.
– Jag skyllde allt som gått fel i mitt liv på honom. Enligt mig var det han som fått mig i fängelse. Jag kunde inte se min egen skuld i detta. Vi satt tillsammans i ett trepartssamtal; han, jag och en terapeut. Jag kände bara hur hatet bubblade inom mig och var tvungen att lämna mötet ett par gånger på grund av hatet som höll på att kväva mig.

Gud svarade på bön
Jimmy lade sig istället att sova en timme. När han vaknade hade något revolutionerande hänt.
– Allt hat och all bitterhet gentemot killen var borta. All sorg och alla negativa känslor jag burit på hela livet var som bortblåsta. Jag var som ett nyfött barn när jag vaknade. Gud hade svarat på mina böner och bevisat för mig att han är en verklighet.
Jimmy hade mött Gud och blivit frälst. En alphakurs i en av Norrköpings kyrkor blev nästa steg på hans nya väg som kristen. Därefter blev han döpt i en av sjöarna utanför stan. Detta var för två år sedan. Upplevelsen av det nya livet med Gud har förvandlat Jimmy.
– Gud har verkligen återupprättat mig och förvandlat mitt liv. Jag är helt nykter och drogfri, har egen lägenhet, fast jobb, många vänner och har min son hos mig varannan vecka, säger Jimmy Karlsson.
– Om Gud kunde frälsa ett ärkesvin som mig kan han frälsa vem som helst, tillägger han avslutningsvis.

GÖRAN JACOBSON
goran@inblick.se