I måndags var det 75 år sedan befrielsen av koncentrationslägret Auschwitz. Tiden går och med den försvinner allt fler överlevare som kan vittna om katastrofen och föra detta svarta minne vidare till kommande generationer.

För drygt ett år sedan kom en EU-rapport som visade att en stor majoritet av Europas judar upplever att situationen har försämrats för dem. Tyvärr gäller det samma för den judiska befolkningen i Sverige. De flesta upplever att antisemitismen har ökat kraftigt. Siffrorna i EU-rapporten är skrämmande. 81 procent anser att regeringen inte bekämpar antisemitismen med full kraft och ungefär en tredjedel av den judiska befolkningen har övervägt att emigrera på grund av otryggheten.
Judar upplever rädsla för att bli trakasserade och deras tillvaro begränsas och rörelsefriheten krymper. En svensk judinna skrev i rapporten; ”Jag besöker inte längre synagogan. Det är inte värt det om vi skulle utsättas för något.” 

Men allt är inte lagt i mörker. Enligt rapporten sägs det att Sverige är det land i Europa som har lägst andel invånare som är fientligt inställda till judar. Det visar oss att problemen är koncentrerade till olika extremistmiljöer och till minoriteter med rötterna i Mellanöstern. Samtidigt har inte antisemitismen mött tillräckligt starkt motstånd i det svenska samhället. Om den hade bekämpats med all upptänklig kraft hade vi inte haft dagens problem med öppet judehat på skolor i Malmö eller SSU:are som skanderar ”Krossa sionismen!” vid första maj-manifestationerna.
Statsminister Stefan Löfven gör nu ett beundransvärt försök att vända utvecklingen. Han deltog i förra veckans manifestation i Israel för att hedra Förintelsens offer, han höll ett kraftfullt tal vid en middag i Jerusalem där över 40 nationella ledare deltog och han var på plats i Auschwitz på Förintelsens minnesdag. I oktober bjuder Sverige in till en internationell Förintelsekonferens i Malmö. Dessutom ska ett Förintelsemuseum etableras någonstans i landet. Samtidigt arbetar regeringen för att normalisera de totalt låsta relationerna till Israel.
Allt detta är välkomna initiativ. Sverige måste visa omvärlden att vi tar kampen mot antisemitismen på största allvar, likaså måste tydliga signaler och konkreta budskap skickas inåt till Sveriges regering och befolkning, att antisemitism inte accepteras på några villkor.

Det är nolltolerans som gäller. Inget annat kan accepteras. Några dagar före nyårsafton skrev utbildningsminister Anna Ekström (S) på Twitter: ”Judehat kan aldrig accepteras i svensk skola. Vi stärker skolans arbete mot antisemitism och för allas lika värde i Malmö och hela Sverige.”
Samtidigt delade hon en artikel i Sydsvenskan där det är uppenbart att judehat i praktiken accepteras. En elev kan rycka upp dörren till ett klassrum, lyfta höger arm och skrika ”Heil Hitler” inför en judisk lärare.” Det var inget som skolledningen ville polisanmäla eftersom eleven inte var straffmyndig”. 
En judisk lärare säger att hon inte har berättat för sina chefer att hon är judinna.”Och jag skulle aldrig ta ledigt för en judisk högtid. Det är som en skamlig hemlighet. En otroligt konstig situation.” I dag väljer Malmös unga judar gymnasieskola efter hur stor risken är att drabbas av hat. 
Kommer satsningen som Stefan Löfven nu gör att ha framgång? Kommer den att nå ända in i skolorna, ner i alla generationer och in i alla nationaliteter och kulturer? Det är svårt att vara optimistisk, men det finns absolut ingen ursäkt för att inte försöka på alla sätt. Nolltolerans mot antisemitism är ett måste i hela det svenska samhället och det gäller folk med olika nationaliteter och med olika kulturer och nationell bakgrund. Nu är det upp till bevis.
HANS MARKLUND
Chefredaktör