Fredsavtalet mellan Israel och de två arabstaterna Förenade Arabemiraten och Bahrein undertecknades i förra veckan i Vita huset i Washington, DC. Strax innan meddelade Bahrein att de som den fjärde arabiska staten erkände Israel, några veckor efter att Förenade Arabemiraten fattat samma beslut.

En av orsakerna till fredsavtalen är arabländernas oro för Irans växande inflytande i regionen. När Förenade Arabemiraten och Israel normaliserade sina förbindelserna hyllades beslutet av Bahrein, som tillsammans med Saudiarabien har tillåtit flyg från och till Israel att flyga över landets luftrum.
Bahrein var ett av de första arabiska länderna som övergav bojkotten mot Israel när landet år 2005 tecknade ett frihandelsavtal med USA.
Trump sa under ceremonin i Washington att Israel och Barhein kommer att utbyta ambassadörer och öppna ambassader i respektive land och inleda samarbeten inom en rad olika områden.
Avtalet innebär att det blir möjligt att flyga mellan Tel Aviv och Manama.
Australien, Brasilien, Kanada, Costa Rica, Kroatien, Cypern, Tjeckien, Egypten, Estland, Tyskland och Grekland välkomnade fredsavtalet mellan Bahrein och Israel.
Även EU välkomnade upprättandet av de diplomatiska förbindelserna mellan staterna och erkände USA:s bidrag för att nå stabilitet i Mellanöstern.

Raketer från Gaza

I samma stund som fredsavtalet undertecknades i Washington avfyrades två raketer från Gaza mot Israel. Varningssirener lät i kuststäderna Ashkelon och Ashdod när Israels premiärminister Benjamin Netanyahu och USA: s president Donald Trump träffade utrikesministrarna i Förenade Arabemiraten och Bahrain i Vita huset.
Israels ambulanser från Magen David Adom uppgav att sjukvårdare behandlade två personer för lättare skador från glassplitter i Ashdod medan fyra andra drabbades av chock.
– Avtalen är inte värt papperna de är skrivna på, sade samtidigt Sami Abu Zuhri, talesperson för den militanta rörelsen Hamas som kontrollerar Gaza.
Inför mötet brände palestinier i Gaza bilder på politiska ledare från Israel, USA, Bahrein och Förenade Arabemiraten i protest mot de två Gulf-staternas beslut att normalisera sina relationer med Israel.
Även Iran uttryckte sitt missnöje. UD:s talesperson Hossein Amir-Abdollahian sade att ”Bahreins och Förenade Arabemiratens hänsynslösa härskare borde inte bana väg för sionisterna i regionen.”

Bortsåg från Israels säkerhet

Utrikesminister Ann Linde och svenska UD har ingen officiell kommentar till det historiska avtalet på myndighetens hemsida. ”Välkommet steg” inledde Linde en kort tweet när avtalet med Förenade arabemiraten offentliggjordes för några veckor sedan. Hon fortsatte sedan med att läxa upp Israel med anklagelser om ”annektering” och ”ockupation” och blundade därmed för de otaliga diktaturstater och terrorrörelser alldeles i närheten som vill förinta Israel och att erövringen av landområden skett i självförsvar. Sverigedemokraterna Björn Söder och Markus Wiechel ställde var sin riksdagsfråga till Anna Linde om hon avsåg att lyfta fredsavtalet mellan Israel och Förenade arabemiraten som ett gott exempel för den palestinska myndigheten. I sitt svar hänvisade Linde till sin tweet dagen efter avtalet mellan Israel och Förenade arabemiraten blev känt och hänvisade även till det gemensamma EU-uttalandet.
Hon fortsatte sedan med att kritisera Israel som uppmanades att få ett slut på ockupationen: Linde betonade att ”annektering vore ett allvarligt brott mot internationell rätt”.
Dagens Nyheter citerade Ann Lindes svar utan att ange att det var ett svar på Björn Söders och Markus Wiechels riksdagsfrågor.

RUBEN AGNARSSON

De politiska manifestanter Saadat Husejnova, Rahima Ahmedova and Osman Ahmedov organiserade en demostration mot Azerbajdzjans diktaturregim styrd av Ilham Aliyev. Manifestationen ägde rum i Stockholm i lördags (12 september)

Saadat Husejnova, Rahima Ahmedova och Osman Ahmedov är politiska aktivister. De är också aktiva i sociala medier. Saadat och Osman har vid några tillfällen organiserat protester för politiska fångar i Sverige.

På grund av Rahima Ahmedova och Osman Ahmedovs politiska syn så har deras far Hidayat Ahmedov varit fängslad och torterad av Azerbajdzjansk regimpolisen. Hidayat Ahmedov har också förlorat sitt jobb vars liv är dessutom i fara.

• De hotar oss om att vi kommer att bli dödade efter denna manifestation, uttrycker Osman, Rahima och Saadat.

• Amnesty International och Human Rights har beräknat att det finns åtminstone 200 politiska fångar i Azerbajdzjan. Dessutom har ett antal politiska manifestanter blivit mördade av Azerbajdzajansk regim. Vi begär att Azerbajdjanska regimen släpper alla politiska fångar, säger Osman, Rahima och Saadat.

På Katedralskolan i Linköping var det många som kom till tro på Jesus när Göran Jacobson gick där i slutet på sjuttiotalet. De hade samlingar i aulan och den kristna skolgruppen växte så det knakade. Göran störde sig rejält på detta och försökte tala de nykristna tillrätta.

Göran Jacobsons mamma kom till Sverige som krigsbarn under andra världskriget från södra Karelen, som Ryssland tog från Finland. Pappa var från Adelsö i Mälaren. Båda två var uppvuxna i kristna familjer men fick inte med sig någon egen tro. 
Trots att det inte fanns någon kristendom i hemmet tyckte föräldrarna att det var en bra idé att Göran och hans ett år yngre syster skulle vara med på barnmöten och läger i Betelkyrkan i Ljungby, där de då bodde. Men att deras barn skulle påverkas av evangelium hade de inte räknat med.
– Det ingick inte i deras kalkyl att man kanske kunde bli frälst på barnlägret, säger Göran och skrattar.
Göran hade en mycket god relation med sin farfar som bland annat skjutsade Göran på sin moped till kyrkan. 
– Där tyckte jag det var så mäktigt. Det var någonting som talade till mig där i kyrkan. 
Han fick en Gideonitbibel av farfar och tyckte det var spännande att läsa om när Jesus blev korsfäst. Men att han skulle ha uppstått var svårt att förstå.
– Det var en häftig story. Han blev plågad, korsfäst och dog, så långt var jag med. Men det där med uppståndelsen kunde jag inte ta till mig.

Gymnasiet i Linköping

I åttonde klass var det dags för konfirmation och Görans föräldrar var positiva till detta. Prästens undervisning tog tag i honom och han började fundera mer i de andliga banorna. Det såddes frön och Göran fick med sig något från denna tid.
Göran började gymnasiet på Katedralskolan i Linköping. Där pågick en skolväckelse. Många kom till tro, kristna skolgruppen växte kraftigt och pingstkyrkan anlitade två evangelister som bland annat hade möten på skolan. Göran och flera andra störde sig på det som hände och startade en grupp som de kallade ”Halvanarkistiska antireligionsförbundet” med syfte att stoppa väckelsen på skolan. Det lyckades inte så bra.
– Vi gillade inte alls detta. Så här kunde det inte få fortsätta. 
De försökte tala de nyfrälsta till rätta och satte upp väggtidningar på skolan. 
– Kom till pingstkyrkan på lördag kväll så får du se att det här är äkta, uppmanades Göran av en av de nykristna tjejerna under en diskussion.
Göran ville absolut inte men lovade till slut att ändå komma när hon stod på sig. När det sedan var dags hade han ångrat sig. När han inte dök upp ringde de nyfrälsta kompisarna i kyrkan honom.
– Nu kommer vi och hämtar dig, fick han höra. 
Det gjorde de också.

”Kan inte stämma”

Det hade varit ett väckelsemöte i kyrkan. Göran kom lagom till ungdomsmötet efteråt i källaren.
– Jag satt där och åt en macka, drack kaffe och mådde allmänt pyton.
Alla var glada och pratade om att Jesus lever och om hur många som blivit frälsta.
”Det här kan inte stämma” tänkte Göran. Efter en stund lyckades han ta sig därifrån men på vägen ut såg han på anslagstavlan att det skulle vara väckelsemöte även nästa kväll. ”Okej, okej, jag går väl tillbaka imorgon så får vi se vad som händer”, tänkte han.
Nästa kväll blev ungdomarna i kyrkan förvånade att Göran kommit tillbaka. Mötet satte igång och Urban Widholm predikade om att ha en liten Jesus eller en stor Jesus. Det var musik och sång och inbjudan till frälsning. Budskapet hade gått rakt in i Görans hjärta. Han satt och skruvade på sig i bänken. 
– Du, vad händer om jag går fram, frågade Göran kompisen som satt bredvid.
– Då blir du frälst, svarade kompisen.
– Men jag har ju lovat de andra att jag inte ska bli det.
– Men du har avlagt ett större löfte till Jesus, sade kompisen.
Göran gick fram och böjde knä. En av musikerna kom fram och samtalade med honom. Göran sade att han ville bli frälst, och de bad tillsammans.  
Tidigare hade han snusat, druckit och svurit som en borstbindare. Direkt dagen efter var suget efter alkohol och snus borta och han upptäckte att han inte svor längre. Flera kompisar blev besvikna över hans förändring. Tre veckor senare döptes han och blev medlem i pingstkyrkan.

Lumpen och pastorsplaner

Tidigt kände Göran en dragning till pastorsjobbet. Redan som barn hände det att vuxna personer sade till honom att han var en präst. När det var dags för lumpen blev det vapenfri tjänst på lasarettet i Lycksele.
– Där träffade jag en tjej som heter Yvonne. Henne har jag varit gift med i 37 år.
En dag satt han och tittade på tv i dagrummet på lasarettet. Det satt en patient där som stirrade på Göran.
– Jag började känna mig olustig.
När tv-programmet var slut kom mannen fram och sade: ”Du, jag ser en pastor i dig.”
När Göran muckat bestämde han sig för att gå en ettårig bibelskola i pingstkyrkan i Gävle. Där träffade han en tufft stylad Simon Ådahl, som då var medlem i Edin Ådahl, för första gången. Över 30 år senare skrev Göran ”Den oväntade resan” som är Simons självbiografi.
Efter bibelskolan blev han sommarevangelist i Söderhamn. Sedan gick resan tillbaka till Lycksele för ytterligare ett år på bibelskola. Göran har sedan haft tjänst som pastor och medarbetare på olika platser i Sverige. 

Nära döden-upplevelse

I november 1982, vid 21 års ålder, på folkhögskolan i Lycksele, blev Göran väldigt sjuk med hög feber och lunginflammation. Han låg helt utslagen på sitt rum.
– De andra på skolan kom in med mat och vatten men jag orkade inte äta eller dricka.
Han blev bara sämre och sämre. Hela skolan bad för honom. En kväll fick han ett kräkanfall. Han hade inte ätit på en vecka så han kräktes grön, illaluktande galla.
– Jag låg i fosterställning och spydde i sängen. Det kändes som jag skulle kvävas.
Plötsligt såg han något i ögonvrån. Han lyfte huvudet.
– Två personer som jag aldrig träffat tidigare, i kritvita löst åtsittande kläder, stod vid min säng och tittade på mig. 
De såg ut som en man och en kvinna. Plötsligt fylldes han av en euforisk känsla som påminde om känslan när man ska åka iväg på en spännande resa. ”Ja, nu bär det iväg”. 
Sekunderna efteråt hade han lämnat sin kropp och befann sig uppe vid taket i hörnet av rummet. Han såg sin egen hopkrupna kropp och spyorna i sängen. Men plötsligt var han tillbaka i kroppen igen och personerna i vita kläder var borta. En helig nära döden-upplevelse av stor betydelse som ingen kan ta ifrån honom. All rädsla inför döden var borta.

Gåvan att skriva

Redan som barn, innan han kunde skriva, började Göran dikta ihop berättelser i huvudet om riddare, drakar, prinsessor och annat. När han väl lärt sig skriva älskade han att skriva uppsatser i skolan. Hemma i pojkrummet skrev han små noveller som samlades på hög i en skrivbordslåda.
Förutom journalistiken har Göran skrivit tre kristna böcker. Nu jobbar han med ett romanprojekt.
 – Jag upptäckte språket tidigt, har alltid haft lätt för att skriva och satsat på att utveckla det. Skrivandet är en gåva från Gud som jag försöker förvalta.
En bibelvers som alltid har betytt extra mycket för Göran är Romarbrevet 8:28. ”Vi vet att för dem som älskar Gud samverkar allt till det bästa, för dem som är kallade efter hans beslut.”
– Det var den första vers i Bibeln som jag lärde mig utantill som nyfrälst sjuttonåring. Ett härligt löfte som håller att leva och dö för, avslutar Göran Jacobson, som nu arbetar som journalist på Inblick.
PETTER ALLGULIN