All posts by PN

“Skammen var total”

Jimmy Karlssons liv kretsade enbart kring sprit, droger och grov kriminalitet. Men när han mötte Gud och blev befriad från hat, bitterhet och sorg så förstod han vad som fattats i hans liv under alla år. – Om Gud kunde frälsa ett ärkesvin som mig kan han frälsa vem som helst, säger Jimmy Karlsson.

Livet var inte lätt för den unge Jimmy Karlsson. Han föddes i Stockholm för 37 år sedan men föräldrarna skildes när han var bara ett par månader gammal. I samband med det tog hans mamma med sig sin son och flyttade till Norrköping. Flyttandet fortsatte därefter från den ena bostaden i det ena bostadsområdet i Norrköping till den andra under hela Jimmys uppväxttid. Inte blev det bättre av att skolan bara kändes jobbig.
– Jag var ganska orolig som barn, troligen beroende på de hemförhållanden jag hade, och hamnade tidigt ett slags specialklass för stökiga elever. Det var ofta som min lärare fick ringa hem till mamma och berätta om vad jag ställt till med i skolan, berättar Jimmy Karlsson.
13 år gammal fick Jimmy sin första spritförgiftning och hamnade på barnakuten. Innan dess hade han börjat rymma hemifrån allt oftare. Han sov i trappuppgångar och liknande ställen och ville inte vara hemma längre.
– Mamma sade till sist att hon inte ville ha mig hemma alls. Jag kände bara att jag blev fri.
Jimmy blev placerad på ett akutboende strax utanför Norrköping där han bodde i ett halvår innan han slutligen blev placerad på ungdomshemmet Folåsa. Där var han inskriven i drygt två år.

Upplevde utanförskap

– Trots att jag är svensk så upplevde jag hela tiden en känsla av utanförskap gentemot samhället och andra människor som fanns runtomkring mig. Jag drack mycket och hamnade i trubbel på grund av att jag inte kunde kontrollera mig själv med alkohol i kroppen.
Jimmy var snart en känd figur hos polis och rättsväsende. Första gången han hamnade inför rätta var han 15 år. I tonåren blev det sedan minst en rättegång per halvår på grund av saker som han ställt till med. 16 år gammal lämnade han Folåsa och bodde ett kort tag i ett litet hus på tomten hemma hos sin mamma innan han återigen hamnade på institution.
– I samband med det upptäckte jag att jag drabbats av agorafobi (torgskräck, reds anm). Jag vågade inte gå ut bland andra människor, svettades kopiösa mängder och det enda som lindrade min ångest och rädsla för att vistas utomhus var alkohol.
Det blev på något sätt en giltig ursäkt för Jimmy att dricka när han skulle ut. Detta fick snabbt konsekvenser. Innan han fyllt 17 hade han vid två tillfällen blivit dömd i rättegång till att underkasta sig antialkoholbehandling med antabus. Men det var inget som kunde stoppa den kraftigt nedåtgående spiralen i Jimmys liv. Han styrde nämligen med full fart rakt ner i den kolsvarta avgrunden. Spriten hade fått sällskap av ett allt tyngre narkotikamissbruk.

Började knarka
– Redan i 15-årsåldern, när mina barndomskompisar trimmade mopeder och tjuvrökte, så umgicks jag med mina äldre vänner. Vi malde ner metadontabletter som vi sedan injicerade i våra armar.
En specialdesignad utbildning för skoltrötta ungdomar resulterade i att Jimmy fick jobb som sotare, ett jobb han hade i tre år innan han 21 år gammal fick sparken och förlorade körkortet.
– Trots att jag hade jobb så fortsatte jag mitt beteende med alkohol och droger. Var åttonde månad hade jag en rättegång med anledning av något jag gjort. Det handlade ofta om våld mot tjänsteman eller slagsmål på krogen. När jag inte hade dykt upp på jobbet utan giltig anledning i tre veckor blev jag avskedad.
– Jag hade sett mig själv som ”hobbykriminell” tidigare, men i och med att jag fick sparken på ett så förnedrande sätt bestämde jag mig för att gå ”all in” och blev kriminell på riktigt.
I en attack mot en kille han hatade hällde Jimmy bensin i hans brevinkast i lägenhetsdörren, tände på och sprang därifrån. Lyckligtvis var personen han var ute efter att döda inte hemma.

Sex år i fängelse
– Det slutade med att jag dömdes till fyra års fängelse för mordbrand. Jag kom in i anstaltssvängen i och med detta och tillbringade totalt sex år av mitt liv från 22 till 30 i fängelse. På grund av att jag var en orolig själ och ställde till med trubbel överallt skickades jag runt på de tyngsta anstalterna i Sverige; Kumla, Hall, Norrtälje och Hällby.
I 30-årsåldern träffade Jimmy en kvinna och blev pappa. Men trots detta kunde han inte sluta supa och knarka. Mamman till deras gemensamma son lyckades lämna drogerna och fick dra det tunga lasset på hemmafronten. Jimmy fortsatte med sin kriminella verksamhet och lyckades i fyllan och villan ställa till det så att han fick kontaktförbud och förbjöds att träffa sin familj. Han blev fruktansvärt aggressiv och våldsbenägen när han drack.

Blev häktad
– Det var fruktansvärt jobbigt när jag mötte dem på stan vid ett tillfälle. Jag gick på ena trottoaren och hon gick och drog vår son i barnvagnen på andra sidan gatan. Min son fick syn på mig, sträckte sina armar mot mig och ropade gråtande ”Pappa! Pappa!” och jag kunde inte gå fram till dem på grund av kontaktförbudet. Det var jättehemskt.
Det var i den här vevan som Jimmy började förstå vart missbruket hade fört honom. I samtal med socialtjänsten bestämdes det att han skulle bli intagen på ett behandlingshem, men samma dag blev han häktad på grund av ett mycket grovt brott han begått i Norrköping.
– För första gången på sex år blev jag häktad och satt inne i två veckor. När jag blev släppt visste jag inte vad jag skulle ta mig till, men tack vare att jag blivit drogfri ville mamman till vårt barn ha kontakt med mig igen och jag kunde äntligen få träffa min son.
Han var helt slutkörd och befann sig på botten mentalt när han anlände till behandlingshemmet Valbo. Det var minsann ingen dans på rosor att komma dit.

Skam och sorg
– Skammen och sorgen var total. Efter varje sittning vi hade där kunde jag vrida ur svetten ur min tjocktröja. På Valbo mötte jag Joakim Sällquist som tipsade mig om att be bönen ”Gud om du finns, kom in i mitt liv”. Jag började be den bönen varje dag i två veckors tid, som ett mantra.
I samma veva mötte Jimmy sin allra värsta fiende som han vid minst två tillfällen försökt mörda tidigare.
– Jag skyllde allt som gått fel i mitt liv på honom. Enligt mig var det han som fått mig i fängelse. Jag kunde inte se min egen skuld i detta. Vi satt tillsammans i ett trepartssamtal; han, jag och en terapeut. Jag kände bara hur hatet bubblade inom mig och var tvungen att lämna mötet ett par gånger på grund av hatet som höll på att kväva mig.

Gud svarade på bön
Jimmy lade sig istället att sova en timme. När han vaknade hade något revolutionerande hänt.
– Allt hat och all bitterhet gentemot killen var borta. All sorg och alla negativa känslor jag burit på hela livet var som bortblåsta. Jag var som ett nyfött barn när jag vaknade. Gud hade svarat på mina böner och bevisat för mig att han är en verklighet.
Jimmy hade mött Gud och blivit frälst. En alphakurs i en av Norrköpings kyrkor blev nästa steg på hans nya väg som kristen. Därefter blev han döpt i en av sjöarna utanför stan. Detta var för två år sedan. Upplevelsen av det nya livet med Gud har förvandlat Jimmy.
– Gud har verkligen återupprättat mig och förvandlat mitt liv. Jag är helt nykter och drogfri, har egen lägenhet, fast jobb, många vänner och har min son hos mig varannan vecka, säger Jimmy Karlsson.
– Om Gud kunde frälsa ett ärkesvin som mig kan han frälsa vem som helst, tillägger han avslutningsvis.


GÖRAN JACOBSON
goran@inblick.se

Manifestation för Chile i Mirum/Manifestación en Norrköping

En manifestation för Chile ägde rum i Mirum Gallerian i söndags där det samlades ett antal chilenare för att visa sitt stöd för dödsoffren som dött efter kravaller som chilenska militärer försökt tysta ner.

Una manifestación se llevo a cabo en Norrköping el pasado domingo donde se reunieron unos chilenos para mostrar su apoyo al pueblo chileno que ha salido a mostrar su descontento hacia el gobierno del presidente Sebastián Piñera.

Text: Wladimir Loyola

Barnevernet fick 76-årig morfar fängslad

Ragnar Ebbessen har hunnit med att vara direktör, egen företagare och IT-ansvarig på större företag under sitt 76-åriga liv. Han har aldrig tidigare haft några problem med rättvisan, så när som på ett par fortkörningsböter. Men i början av det här året hamnade 76-åringen i fängelse tack vare Barnevernet.

Efter att en läkarundersökning hade konstaterat att hans ålder inte utgjorde ett hinder för en fängelsevistelse, satt Ragnar Ebbessen häktad i en månad i Gjøviks fängelse i Norge.
Under tiden hade han brev- och besöksförbud.
Den norske pensionärens brott bestod i att han hade suttit barnvakt åt sina barnbarn – och stöttat sin dotter och hennes barn.
Under dramatiska former greps Ragnar i början av året när tre polisbilar med 6-7 poliser stoppade honom utanför Oslo och förde honom till polisstationen för förhör.
Bakgrunden till Ragnar Ebbessens fängelsestraff är att Barnevernet – Norges hårt kritiserade myndighet för tvångsomhändertaganden – är på krigsstigen mot hans dotter Solveig, vilket Inblick skrev om i början av oktober.

Mobbing nonchalerades

Allt började en dag i början av januari 2016 då Ragnar Ebbessens nioårige dotterson helt plötsligt vägrade att gå till skolan på grund av långvarig mobbing.
Fylkesmannen i Oslo och Akershus gjorde en utredning som visade att Ragnars dotter Solveig och hennes man var helt överens om att sonen ”har haft en lång period av mobbing och utestängning på skolan”.
Fylkesmannen slog därefter fast att skolan inte har uppfyllt sin aktivitetsplikt enligt skollagen.
I stället för att låta sonen byta skola, vände sig skolan till Barnevernet för att ifrågasätta anmälaren.
Snart vändes hela ifrågasättandet mot Solveig. Det var hon – inte skolans misslyckade mobbingstrategi – som enligt skolan var orsaken till sonens problem.
Våren 2018 insåg Solveig att Barnevernet planerade att placera hennes barn i fosterhem. Hon flydde därför med sin son och hans lillasyster till Sverige.
Hon greps i Sverige i början av året och satt i häkte i nästan fem månader för att i dag endast få träffa sina barn i två timmar var tredje vecka.
Vad som händer ett barn som blivit mobbat när det dessutom brutalt släpas till en polisbil mot sin vilja för att – helt skräckslaget – skiljas från sin mor, tycks Barnevernet och polisen inte ha reflekterat över.

Absurt möte

Morfar Ragnar Ebbesen var ursprungligen ganska skeptisk till att engagera sig i sin dotters konflikt med Barnevernet.
Han gick till slut med på att vara en stödperson till Solveig i samband med att hon skulle möta två personer på Barnevernet.
Det som hände på mötet gjorde honom chockad.
– Det blev en helt orimlig situation. Samtalet, som urartade till ett rent förhör, nonchalerade faktiska sakförhållanden. Det ursprungliga problemet – som gällde mobbingen på skolan – var de helt ointresserade av.  Istället för ett samtal om sonen skulle byta skola, ifrågasattes Solveig som förälder, berättar Ragnar Ebbesen när vi träffas i en hotellobby i norra Oslo.
– Det var mobbing rakt upp i ansiktet, tillägger Ragnar.
– Min uppfattning är att de försöker hålla den här saken levande, bara för att få rätt gentemot Solveig, säger den norske pensionären.
– Jag bad om att få ett referat från det aktuella mötet men fick beskedet ”Du har ingen rätt att få ett referat, men det har Solveig – om det nu finns något referat”. De har alltså sammanträden utan att skriva referat och utan att göra någon uppföljning från möte till möte.

Hörde skräckhistorier

Efter detta möte började Ragnar Ebbesen fundera på hur tragiskt det skulle vara för den här lille pojken om han skulle bli berövad sin familj. Han hörde även en del skräckhistorier om hur Barnevernet agerat.
– Jag såg framför mig två poliser som släpar ett skräckslaget barn mellan sig under tiden som barnet skriker ”Jag vill inte bort från min mamma!”, berättar Ragnar Ebbessen.
– Jag har som morfar genom åren hjälpt och stöttat min dotters familj och hennes barn, precis som alla andra far- och morföräldrar gör, fortsätter han och beskriver hur det alltid varit en självklarhet att bistå med barnvakt och praktisk hjälp.
– Eftersom Solveig i alla år har tagit ett stort ansvar för sina fem barn har vi besökt familjen hundratals gånger genom åren, tillägger han.
Att detta engagemang från morfar och mormor skulle fortsätta under Solveigs vistelse i Sverige var alldeles självklart.
– Vi hjälpte Solveig och barnen betydligt mer innan konflikten med Barnevernet, konstaterar han.

God behandling

Ragnar Ebbessen klagar inte på fängelsevistelsen efter den massiva polisinsatsen. 
– Det tog väl hand om mig hela tiden, det är ju sällan som så gamla personer hamnar i fängelse, säger han och skrattar.
Så blir ansiktet allvarligt igen.
– När jag satt i fängelset blev jag så arg när jag tänkte på hur svag bevisföringen är. Polisen hade begärt ut kontoutdrag från vår bank som bland annat visade att jag hade växlat 14 000 norska kronor till svenska valuta. Det var enkelt att visa att vår bostad i Trysil ligger 32 kilometer från den svenska gränsen där ett stort köpcenter finns.
– Norrmän omsätter 14,3 miljarder kronor varje år i den svenska gränshandeln och så ifrågasätter polisen att jag tar ut svenska pengar.

Ekonomiska fördelar

– Jag är helt övertygad om att det finns de som har en ekonomisk fördel av att hålla dessa barn under Barnevernets omsorg, säger Ragnar Ebbessen.
– Det måste vara någon som tjänar pengar på det här. I min dotters fall har mängder av konsulenter anlitats för att ersätta Solveigs frånvaro i familjen. På senare tid har medier i Norge avslöjat hur Barnevernet placerar barn på institutioner där de isoleras och mår dåligt. De som beslutar om dessa placeringar är samma personer som sedan levererar tjänsten och tjänar pengar på dessa placeringar, säger Ragnar Ebbessen och lägger upp ett tidningsuppslag på bordet.
Det är den norska tabloiden Verdens Gang från den 13 oktober i år.
– VG har gått igenom dessa saker och varje gång de gör en sådan placering får de 200-300 000 kronor per barn, förklarar Ragnar Ebbessen.
– När jag kom ut från fängelset fick jag se bevismaterialet som polisen hade samlat ihop. Det var en stor hög med dokument där hela mitt liv hade kartlagts. Där såg jag även något som de två kvinnorna på Barnevernet hade skrivit. De hade formulerat en förskräcklig nidskrift på tre och en halv A4-sidor om Solveig. Överst i högra hörnet stod det ”Detta papper får inte refereras till, på grund av lag si och så”.
– Detta låg i bevismaterialet så att alla myndigheter som läste detta papper skulle få en förutfattad bild av Solveig.

Personliga uppfattningar

Pappret innehöll personliga uppfattningar och synpunkter, utan objektivitet och djupare professionell sakkunskap. Fakta i referaten som inte passade Barnevernets uppfattningar hade tagits bort.
– ”Inte refereras till”…
Ragnar Ebbessen suger på orden och skakar på huvudet.
– I min värld så luktar detta väldigt illa. Det ser ut om om Barnevernet är styrt av yttre ekonomiska krafter. Jag tror att det sitter personer i bakgrunden som styr allt detta. Syftet med att hjälpa en familj är ju att se till att det blir en hel familj igen. I det här fallet har Barnevernet splittrat familjen enbart för att de själva ska få rätt, avslutar den laglydige 76-åringen som drygt tio år efter att han blev pensionär fick uppleva sitt livs första fängelsestraff.
Anne-Karin Andvik, verksamhetsledare för Barneverntjenesten i Asker har läst igenom Inblicks intervju med Ragnar Ebbessen. Hon har en enda kommentar:
– Inga Barnevern-tjänster i Norge har myndighet att fängsla människor, det är det tingsrätt, lagmannsrätt som eventuellt gör.


RUBEN AGNARSSON

http://www.inblick.se/nyheter/2019/10/31/barnevernet-fick-76-arig-morfar-fangslad

Portalen är öppen för alla

Mötespunkten Portalen finns i bostadsområdet Hageby i Norrköping. Verksamhetens funktion är att hjälpa människor att hitta sysselsättning. Natalia Bonilla är ansvarig för att motivera deltagarna att finna en daglig verksamhet.

  • Jag vill inte att de som kommer hit och inte får den hjälp de behöver ska ge upp på en gång, säger hon.

Continue reading