Emmeli var vilsen och ville komma hem


Trots uppväxt i ett kristet hem och en radikalitet på högstadiet lämnade Emmeli Ahlander församlingsgemenskapen när hon flyttade till Stockholm efter gymnasiet. – Jag ville inte vara skenhelig och låta Jesus duga på fredagar, men vara ute och rumla runt på lördagar, berättar Emmeli för Inblick.

Emmeli Ahlander växte upp i ett kristet hem i Vrigstad.
– Jag hade en stark tro på Gud och har haft honom som en trygghet hela livet.
I tonåren ville hon bli evangelist och berätta för andra om tron.
– Jag ville nå ut på ett annat sätt och söka mig till Gud och se vad han hade för planer för mig, fortsätter Emmeli. 
På högstadiet var hon frimodig.
– Jag brydde mig inte om vad andra tyckte och gick med Jesus på tröjan. 
Men på gymnasiet hände något. Hon kände sig inte hemma bland de andra kristna på skolan och sökte sig till andra kompisar och killar.
– Det var synd. Det var där fokuset blev fel, utan att jag riktigt tänkte på det, konstaterar Emmeli som började gå ut och roa sig när hon var 18 år.
Sedan gick åren och hon flyttade till Stockholm.
– Jag började gå till en församling i Stockholm och var med i en bönegrupp, men jag var också ute i nöjeslivet.

Ville inte hyckla

Samtidigt ville hon inte vara falsk.
– Jag ville inte vara skenhelig och låta Jesus duga på fredagar, men vara ute och rumla runt på lördagar.
Hon valde bort församlingslivet även om tron aldrig försvann. Sedan förlovade hon sig med en kille och blev gravid. Hon hoppades på en kärnfamilj men det var en dålig relation. När hon var i sjunde månaden flyttade hon till Vrigstad igen.
– Då var jag rädd vad andra i kyrkan skulle tänka.
Men många berömde henne för att hon var stark, flyttade hem och behöll barnet.
– Jag fick sådan kärlek och det finns något speciellt i kyrkan. Jag är så tacksam till Gud.
Där började en ny vandring med Jesus och hon började gå till kyrkan, men irrade bort sig igen.
– Det blev ytterligare en sväng att jag vandrade mer och mer ut i världen utan att jag tänkte på det. Ett, tu, tre var jag borta från församlingen, utom när mamma ringde och sa att det var familjegudstjänst.
Emmeli träffade sin nuvarande man som inte trodde på Gud och de bosatte sig i Sävsjö. För två år sedan var hon nära en utmattning och började nosa på nyandlighet.
– Jag kände att det skavde någonstans och att det nog inte var det jag skulle hålla på med.
Under det året fick hon en mentor som skulle hjälpa henne med företagandet.
– Hon var bara så sänd från Gud. Hon heter Elin och har en butik i Kaxholmen norr om Jönköping.

Vara som hon var

Hos henne fick Emmeli prata om sådant som andra inte skulle förstå.
– Även om jag velat tro har jag inte alltid kunnat göra det. Till henne kunde jag komma som jag var och hon dömde inte. Det var en sådan frid att få komma dit.
Under träffarna pratade de och i januari förra året frågade Elin om hon fick be för Emmeli.
– Hon började tala i tungor och det blev sådan värme inom hela mig. Jag storgrät och kände hur den helige Ande gjorde något inuti i mig.
– Jag blev så förvissad om att det var detta som jag hade längtat efter. Hur hade jag kunnat komma så långt ifrån? undrade jag.
Emmeli fick en insikt att hon hittat hem och fick tipset att ta kontakt med en kristen tjej på hemmaplan i Sävsjö och att lyssna på lovsång.
– Jag visste inte att det fanns en sådan uppsjö av lovsång på Spotify. Jag blev så hungrig och ville lära känna Jesus och Gud mer.
En söndag i församlingen i Vrigstad handlade predikan om att vara försiktiga med hur vi lever våra liv.
– Predikanten pratade in i mitt hjärta om det som jag behövde höra. Det gjorde att jag ville gå fram och få förbön och ta emot Jesus.
Men hon tyckte det var lite jobbigt, eftersom det var i hemförsamlingen, men gjorde en deal med Gud.
– Går mamma fram då ska jag också gå fram, tänkte jag, men visste att mamma aldrig går fram på möten.
Men den här gången gick mamman fram och då gick Emmeli fram till sin gamla söndagsskolelärare.
– Jag sa att jag varit vilsen så länge och jag ville komma hem.
Efteråt var det sådan glädje och Emmeli fick en önskan om att sprida budskapet till andra och berätta om skillnaden mellan att kämpa i egen kraft, prestation och jämförelse och att tro på Guds kraft och ledning.
– Om vi såg på oss som han ser på oss skulle vi vara så trygga. Alla har sin plats, sin plan och sitt syfte.

Bad Gud om råd

Emmeli fick rådet att lägga produkterna i det egna företaget åt sidan till förmån för tjänsterna, av en annan rådgivare. Det var i samband med omvändelsen.
– Jag bad över det och Nya Musik ville ta in produkterna. De skulle ta med dem till den kristna konferensen Nyhemsveckan.
Hon bad att Gud skulle visa henne om hon skulle hålla på med produkterna eller avsluta den delen i företaget.
– Jag bad “Visa både mig och Nya Musik och slå oss i så fall med häpnad.”
Emmeli fick åka till konferensen och fylla på med sina produkter varannan dag.
– De sa att något okänt märke aldrig hade sålt så bra tidigare och att var och varannan person köpte. Det blev så stort.
– Det var ytterligare bevis på att Herren var med och ledde när jag var osäker. Att man kan gå och prata med honom som en vän. Det hade jag helt missat tidigare.
– Det blir en sådan frid. Jag trodde det var mycket prestation i att vara kristen.
Det har funnits dåliga saker i Emmelis liv som inte varit bra, men som hon inte har velat ta bort, men till slut har de inte varit viktiga längre.
– Det har skett successivt, men är häftigt ändå.
I höstas gick Emmeli och hennes man Fredrik en Alphakurs. Och även Fredrik har börjat tro på Jesus.
– Fredrik har sett stor skillnad på mig, hur jag mår och hur jag är nu. Jag hade bett att han ska bli frälst.
– Jag ville höra att han själv ville gå på Alpha. Och så sa han: Jag tror nog att jag behöver gå på detta.
Under hösten hade Emmeli varit på en konferens där en kvinna bett ut att hennes man skulle bli frälst innan jul. 
Helgen innan första advent var det en helige Ande-dag på Alphakursen och det var då maken gick fram och sa att han också ville ta emot Jesus.

Vad är skillnaden nu i ditt liv?
– I början var det en sådan jätteförändring. Nu är det mer vardag och viktigt att hitta tillfällen att ta tid med Gud.
– Det är viktigt att hitta tillfällen och gemenskapen med andra troende och komma till kyrkan och den stora familjen. Sedan har man sina ups och down.
Emmeli försöker gå till församlingen även de gånger inte familjen vill följa med.
– Det är svårt att vara troende på egen hand. Vi behöver varandra.
Emmeli började läsa Bibeln i en app i mobilen och vill involvera Jesus i vardagen.
– Även om man har motgångar så är det en liten sak i det stora hela, det går att lita på att han har makten och kontrollen och att jag bara kan vila i det.
Som företagare har hon ibland bara en månad planerad med uppdrag, även om hon skulle vilja vara garderad.
– Jag älskar att ha a-, b- och c-plan. Det svåra med att ha eget är att jag inte kan veta. Men jag säger: “Gud, nu litar jag på dig.” Och jag känner att det kommer att ordna sig och behöver inte ha ont i magen.
MONIKA EKSTRÖM

Lunch för hemlösa/Almuerzo para indigentes

Lunch för hemlösa serveras på Immanuelskyrkan varje måndag. Initiativet togs av Vineyardförsamling för ett par år sedan för att ge mat åt hemlösa i första hand.

Almuerzo para indigentes es servido en la iglesia Immanuelskyrkan desde hace un par de anos cuya iniciativa fue llevada a cabo por la congregacion Vineyard la cual esta ubicada en el mismo edificio eclesiastico al lado del parque Vasaparken en Norrköping.

Text och bild : Wladimir Loyola

Gudstjänst i Hörsalen/Culto en auditorio

En Gudstjänst anordnad av församlingen Vois ägde rum i Hörsalen i lördags. Den innehöll lovsång, bön, förbön och en förkunnelse av pastorn fru Irena Derki. Hon predikade om Jesu förlåtelse och att Gud älskar alla på ett villkorslöst sätt.

Un Culto evangelico fue organizado en el auditorio de Hörsalen el pasado sabado por la congregacion Vois en Norrköping. El servicio tuvo oracion, intercesion, alabanzas y un sermon entregado por la esposa del pastor, Irena Derki. La predica trato sobre el perdon de Jesus y la manera incondicional que Dios ama a todas las personas.

Text, bild och översättning : Wladimir Loyola