Bakom en person som mår dåligt finns en människa

Artikel om psychossjukdom

Psykisk ohälsa är ett hett ämne i dagens samhälle. Det skrivs ut mängder av mediciner, människor bloggar och delar med sig av sina erfarenheter av psykiska besvär. Anorexi, depression, bipolär, ångest, ja,  listan kan göras lång! Och det är ju jättebra att människor vågar öppnar sig, att tabun kring psykisk ohälsa börjar luckras upp. Det finns större kunskap kring ämnet än förr, så det kanske är det som bidragit till den mer tillåtande stämningen.

Men fortfarande är vägen lång innan allt är som det borde vara. Det kommer kanske aldrig att bli lika accepterat att berätta för andra om sina psykiska besvär som att berätta att man brutit benet. Men det finns med säkerhet saker att jobba på, för att komma ytterligare en bit på vägen.

Ett tydligt exempel på att det fortfarande råder en stor tabu kring det hela är diagnosen schizofreni. I filmer, i nyhetstidningar, i böcker och media utmålas ofta människor med den här diagnosen som våldsutövare och farliga, för sig själva och sin omgivning. Det kanske är på grund av detta som det är mer accepterat att gå ut med att man äter antidepressiva än att man tar antipsykotisk medicin mot diagnosen schizofreni. Och visst är den här sjukdomen en av de allvarligare formerna när det kommer till psykiska besvär. Men förtjänar verkligen schizofreni en sådan dålig stämpel som den fortfarande har?

Eftersom att jag själv har erfarenhet av både psykos och diagnosen schizofreni, så tror jag att jag har en del att kunna dela med mig av. För det första så måste man förstå att vi inte är några utomjordingar. Vi är helt enkelt vanliga människor som alla andra, men med ett större behov av lugn och ro omkring oss. Att veta vad som orsakar sjukdomen är väldigt svårt, men man brukar säga att mycket yttre och inre stress, för lite sömn, droger och/eller en svår kris som dyker upp på vägen i livet, kan utlösa psykoser hos människor. Alltså är det hela väldigt komplicerat och därför ganska förståeligt att psykiatrin oftast fokuserar på att behandla symptomen snarare än orsakerna till dem.

Att få en psykos är en kris i sig, att dessutom hantera omgivningens reaktioner och bemötande är jättetufft. Sen är det ju upp till var och en att berätta bara så mycket man vill berätta, om man nu är i stånd till att bevara sin integritet, känt är ju hur psykiska kriser beskrivs som att man tappar greppet om verkligheten och gränser till andra och sig själv blir också luddigare än vad de kanske brukade vara.

Diagnosen schizofreni kan beskrives som en sjukdom som kännetecknas av psykotiska skov som gör en sämre och mer verklighetsfrånvänd ju fler psykoser man får. Om man nu inte sköter sig. För ja, om man sköter sig så kan man tro det eller ej, leva ett vanligt liv som vem som helst.

Att vara i psykos kännetecknas av vanföreställningar, paranoia samt hallucinationer. Och hur känns detta då? jo rädsla, är ett mycket passande ord i sammanhanget. Så personer med psykos behöver alltså trygghet. Trygghet för att kunna slappna av och så småningom börja återhämta sig.

Vad jag vill säga med den här ganska korta texten är att, personer som drabbas av psykos också bara är vanliga människor men med en värld som råkat hamna i obalans. Så om rädslan för psykotiska människor skulle minskas kanske folk skulle kunna ge människor i den här typen av kris den förståelse och trygghet som de behöver, kanske skulle psykossymptomen minskas, eller rent utav bli som obefintliga. Låter det bara som en vacker, omöjlig tanke? Kanske är det inte så omöjligt som man skulle kunna tro.

Anonym

Leave a Reply

Your email address will not be published. Required fields are marked *